Replikerad lokal lagring

I takt med att virtualisering har fått ökad uppmärksamhet och plattformsbaserade högtillgänglighetslösningar därigenom har populariserats har behovet av och medvetenheten om högtillgänglig lagring hamnat i förgrunden inom hela IT-världen och i synnerhet inom SMB-sektorn. Lagring har, föga förvånande, blivit den mest utmanande aspekten av virtualisering idag.

De flesta som undersöker högtillgängliga lagringslösningar känner till replikering mellan SAN- eller NAS-enheter men är inte medvetna om att även lokal lagring kan replikeras synkront, vilket möjliggör samma metoder för hög tillgänglighet utan behov av externa lagringsenheter. I själva verket är Replikerad lokal lagring (eller RLS) samma teknik (och måste logiskt sett vara det) som ett SAN eller NAS använder för att uppnå hög tillgänglighet. RLS är grunden för alla högtillgängliga lagringslösningar; det är helt enkelt så att vi bara benämner den med detta namn när vi betraktar en enhet som “lokal.” Om vi arbetade med ett SAN eller NAS skulle RLS syfta på dess egen replikeringsteknik. När vi betraktar en server som är ansluten till ett replikerat SAN tänker vi på den replikeringen som icke-lokal. Lokal är en fråga om aktuellt perspektiv. På en teknisk nivå är all replikering till syvende och sist RLS.

RLS-tekniker är populära i vissa operativsystem såsom Linux, där DRBD är inbyggt och har tagits in i kärnan. FreeBSD-projektet har under senare år introducerat sin egen inbyggda RLS-teknik känd som HAST. Windows har idag inget inbyggt RLS-alternativ. Linux och FreeBSD leder RLS-utvecklingen bland de vanliga operativsystem som används inom SMB och driver branschen framåt med bredare införande av dessa tekniker.

Inom virtualisering ser vi många andra tillvägagångssätt för att tillhandahålla RLS för virtualiseringsplattformar. KVM, som är byggt på Linux, och Xen-familjen (inklusive Xen, XenServer med flera) som förlitar sig på Linux, utnyttjar DRBD för sin egen RLS. VMware-ekosystemet använder ett tillvägagångssätt med replikerad VSA, där populära alternativ är VMwares eget VSA-produkt och HP:s VSA-produkt. Båda använder en virtualiserad, replikerad NAS-appliance för att tillhandahålla RLS till plattformen. På Microsofts HyperV uppnås samma sak genom användning av Starwinds replikerade SAN-plattform, som i grund och botten beter sig på samma sätt som en VSA.

RLS blir snabbt allt viktigare eftersom det skalar väl i småskalig virtualisering och tar det som länge funnits som en nischad klusterteknik och för in det i den breda massan. Innan hög tillgänglighet för virtualisering populariserades inom SMB-världen användes dessa tekniker nästan uteslutande för småskalig UNIX-klustring med hög tillgänglighet. De var viktiga tekniker och användes ofta, men fick liten uppmärksamhet i branschen eftersom de var en detalj “under huven” i vissa UNIX-system. Idag, med det snabba införandet av hög tillgänglighet för virtualisering, har RLS gått från en nischteknik till en av de mest centrala och lämpliga teknikerna för nästan alla SMB-företag som vill uppnå hög tillgänglighet för sina virtualiseringsplattformar.