Håll dig till IT, bli inte ännu en avdelning

Jag ser detta mycket regelbundet; det verkar vara en enorm frestelse för IT-avdelningar att överskrida IT:s gränser och vilja ta på sig andra företagsavdelningars roller och ansvar. I SMB-segmentet kan detta vara mycket mer sant eftersom det inte finns någon tydlig avgränsning mellan IT och andra avdelningar, arbetsroller delas ofta, det saknas bra riktlinjer och rutiner, det finns inga personer som utför dessa andra arbeten och så vidare. Och det finns alltid en möjlighet att dessa domänövergripande ansvarsområden verkligen är tilldelade IT. Men i nio fall av tio är detta inte fallet.

Jag tror att detta beteende härrör från några saker:

1. Människor tenderar att arbeta inom IT för att de är “smartare” eller åtminstone “mer intresserade” av de flesta saker än genomsnittsmänniskor, så vi tenderar att bära på en hel del allmänkunskap som gör att vi kan agera som en kompetent medlem av vilken avdelning som helst (IT kan göra HR:s jobb när det kniper – gäller det omvända ofta?)
2. IT tenderar att få sig tilldelat allt det arbete som andra avdelningar inte vill göra och som de kan komma undan med att lämna ifrån sig (kan ni skriva ut det här åt oss? kan du fixa min mikrovågsugn? proppen har gått! har du någon erfarenhet av bevattningssystem?) Så vi hamnar i detta tankesätt utifrån andra avdelningars beteende mot oss.
3. Vi har en bred inblick i organisationen som helhet, mer än nästan någon annan avdelning.
4. Vi tenderar att vara passionerade kring att göra saker på det “rätta sättet” – vilket ofta bygger på teknisk excellens eller branschpraxis men kanske inte tar hänsyn till de specifika verksamhetsbehoven eller unika faktorerna.

Sammantaget gör dessa, och andra, faktorer att vi tenderar att vilja blanda oss i allt och alla i och kring de verksamheter vi betjänar. Frågor kring inblandning i andra avdelningars aktiviteter dyker upp regelbundet. För att illustrera just hur snedvridet vårt tänkande kring detta beteende tenderar att vara – vi ser IT-personer fråga IT-personer vad deras ansvar är i stället för att tala med sin egen verksamhets ledning, som är de som faktiskt fattar det beslutet. Detta handlar inte om bästa praxis, det handlar om att följa ditt eget företags regler.

Några exempel på områden där IT-personer gärna hoppar in och försöker vara andra avdelningar:

• “Folk surfar på Facebook på jobbet, jag måste stoppa dem.” – Måste du det? Är detta ett verksamhetsbeslut, eller fattar IT bara HR- eller säkerhetsbeslut åt dessa avdelningar? Att IT lyfter detta som ett ämne är utmärkt, men att känna ett behov av att tvinga fram beslut om personliga arbetsvanor bör nog överlåtas till företagets ägare, chefen eller en utsedd avdelning som HR, juridik eller säkerhet.
• Att spionera på slutanvändare, fånga upp lösenord och så vidare – Bad juridiska avdelningen dig att göra detta? Om inte, ta inte på dig juridiskt och säkerhetsmässigt ansvar, särskilt inte sådant som kan medföra böter eller till och med fängelse i din lokala jurisdiktion! Vi riskerar att vända på situationen från att misstänka någon annan till att själva bli de skyldiga.
• Att pressa verksamheten om brandrisker, säkerhetsfrågor (som inte är dina egna) och så vidare – Ser du något, säg något. Toppen. Var inte själv orsaken till dåligt beteende. Men om verksamheten inte bryr sig om dessa saker när de väl rapporterats, så känn inte att detta är IT:s jobb – om det inte är en juridisk fråga som du behöver överlämna till polisen. Vaktmästaren känner inte så här, HR känner inte så här, och IT borde inte heller göra det. Om verksamheten väljer att inte bry sig, borde inte du heller göra det. (Exemplet var AJ som pratade om att koppla samman grenuttag i serie.)
• Verksamheten får inte ligga nere! – IT älskar den här. Det kan vara att vi förespråkar högtillgänglighetskluster eller bara överdimensionerade servrar eller vem vet vad. Verkligheten är att detta till 100 % är ett ekonomiskt beslut som redovisnings-, finans- och CFO-teamen bör fatta. IT har ingen aning om hur länge verksamheten kan eller inte kan ligga nere – vi vet bara hur mycket det kostar att mildra hur mycket risk. Vi förser de ekonomiansvariga med data, och de återkommer med en utvärdering av risk kontra nytta. IT borde inte fatta ekonomiska beslut på någon nivå.

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. HR, ekonomi, säkerhet, fastighetsförvaltning, juridik – vi vill blanda oss i alla dessa arbetsroller. Men är det vårt ansvar att göra det? Kanske är det så i ditt fall, men normalt sett är det inte det. Vi tar på oss personlig och yrkesmässig risk för att driva igenom våra idéer och åsikter på verksamheter som ofta inte är intresserade av våra synpunkter (inom dessa områden).

Ta ett steg tillbaka och se på din relation till verksamheten. Lägger du fram förslag och fattar beslut som stämmer överens med din roll inom verksamheten och med verksamhetens unika behov? Behåll perspektivet. Det är så lätt att fastna i att IT ska göra saker på det “rätta” sättet att vi glömmer att verksamheten kanske inte delar vår uppfattning om vad som är rätt och fel för dem – och vi är inte inom IT bara för IT:s egen skull, utan för att stödja verksamheten.

[Återpublicerat från ett inlägg på Spiceworks, 8 januari 2013]