Skrivbordsrevolutionen står för dörren

Med det stundande slutet på supporten för Windows XP hägrande precis bakom det ordspråkliga hörnet är det dags att göra en lägesbedömning av skrivbordslandskapet och fatta svåra beslut. Windows XP har dominerat skrivbordslandskapet både i hemmet och i företag i mer än ett decennium. Visst har Windows 7, och i någon mindre grad Windows 8, till stor del ersatt det, men det finns fortfarande en enorm installerad bas av Windows XP, och många företag har misslyckats med att definiera sin långsiktiga strategi i tiden efter XP och kämpar fortfarande med att hitta fotfäste.

Lite sammanhang är, tycker jag, ganska viktigt. Idag kan det förefalla vara en självklarhet att Microsoft kommer att “äga” företagsskrivbordet, med Mac OSX kämpande om en liten bit av kakan som Microsoft knappt märker. Detta status quo har varit på plats under mycket lång tid – längre än det typiska minnet hos en bransch som upplever en så hög grad av förändring. Men saker och ting har inte i själva verket varit på detta vis så länge.

Låt oss i stället blicka mot landskapet 1995. Microsoft hade en kraftfull produkt för hemanvändare, Windows 95, och började tas på allvar inom företagsvärlden. Men deras position där, utöver DOS, var relativt ny, och Windows 3.11 förblev deras främsta produkt. Microsoft hade stark konkurrens från många håll, däribland Mac OS och OS/2 plus många mindre nischaktörer. UNIX gjorde sig känt i avancerade arbetsstationer. Linux existerade men hade ännu inte tagit sig in i företagsvärldens vokabulär.

Microsofts revolution för företagsskrivbordet inträffade 1996 med den banbrytande lanseringen av Windows NT 4.0 Workstation. Windows NT 4 var en så dramatisk förbättring av skrivbordsupplevelsen, arkitekturen, stabiliteten och nätverkskapaciteten att det nästan omedelbart omdefinierade branschen. Det var Windows NT 4 som skapade den drivkraft som gjorde Microsoft allestädes närvarande på arbetsplatsen. Det var NT 4 som definierade mycket av det vi tänker på som modern databehandling. NT 4 trängde undan alla andra konkurrenter, förpassade Mac OS till de mest nischade positionerna och eliminerade i praktiken OS/2 och många andra produkter helt och hållet. Det var under NT 4-eran som begreppet Microsoft Certified Professional och MCSE uppstod och där en stor del av branschens kunskapsmassa av utantillkunskap skapades. NT 4 introducerade oss för ren 32-bitars databehandling i x86-arkitekturens domän. Det var det första operativsystemet i huvudfåran som byggts med fokus på att vara nätverksanslutet.

Windows NT 4 växte från intressant nykomling till att dominera skrivbordsdomänen mellan 1996 och 2001. Under tiden släpptes Windows 2000 Pro, men liksom Vista var detta egentligen en marginaliserad och åsidosatt teknikförhandsvisning som gjorde föga för att tränga undan den etablerade skrivbordsprodukten. Det var inte förrän 2001, med lanseringen av Windows XP, som Windows NT 4 fick en värdig efterträdare. En produkt av extrem stabilitet med tillräckligt med nya funktioner och ytterligare lyster för att motivera en utbredd övergång från den gamla plattformen till den nya. NT 4 skulle dröja kvar i många år till men sakta tyna bort i takt med att användare krävde nyare funktioner och tillgång till nyare hårdvara.

Windows NT 4 och Windows XP hade mycket gemensamt. Båda var utformade kring stabilitet och användbarhet, inte som plattformar för att införa breda förändringar i själva operativsystemet. Båda var stegvisa förbättringar av det som redan fanns tillgängligt. Båda fick fler storskaliga uppdateringar (Service Packs i Microsofts terminologi) än andra operativsystem före och efter dem, där NT 4 hade sju (eller till och med åtta beroende på hur man räknar dem) och XP hade tre. Var och en var den centrala föregångaren för en ny processorarkitektur, NT 4 med 32-bitars x86-plattformen och XP som det första att erbjuda ett alternativ för 64-bitars AMD64-arkitekturen. Båda var de avslutande releaserna av sin större kärnversion. Windows NT 4 och Windows XP intog tillsammans unika platser i skrivbordsekosystemet med spridningssiffror som kanske aldrig kommer att ses igen av någon produkt i den kategorin.

Efter nästan arton år håller denna dominans på att avta. Windows 7 är en värdig efterträdare till kronan, men det misslyckades med att uppnå samma ikoniska status som Windows XP, och det följdes snabbt av det dramatiskt förändrade Windows 8 och nu Windows 8.1, båda byggda på samma grundläggande kärna som Windows 7 (och Vista likaså).

Spelplanen ser annorlunda ut idag. Mobila enheter – telefoner, surfplattor och liknande – har introducerat oss för nya operativsystemalternativ och paradigm. Skrivbordsplattformen är inte längre en självklarhet som affärsplattform att föredra. Inte heller är Intel/AMD-processorarkitekturen given, eftersom ARM har börjat göra allvarliga inbrytningar och ser ut att bli en betydande aktör inom varje domän där Intel och AMD har härskat under de senaste två decennierna.

Detta försätter företag i den situationen att de behöver besluta hur de ska fokusera sin energi på slutanvändarsupport under de kommande åren. Det finns flera strategier att överväga.
De uppenbara tillvägagångssätten, de som jag antar att nästan alla företag kommer att välja om inte annat så för att bibehålla status quo, är att antingen slå sig till ro med en avvaktande plan som innebär att man inför Windows 7 idag och hoppas att det nya gränssnittet och stilen i Windows 8 försvinner, eller att de kommer att hitta ett alternativ mellan nu och när supporten för Windows 7 upphör. Denna strategi lider av att den fokuserar på det förflutna och utlöser en tidigare uppgraderingscykel än nödvändigt längre fram, samtidigt som den lämnar företag på efterkälken tekniskt sett idag. Inte en strategi som jag generellt skulle rekommendera, men med stor sannolikhet den vanligaste strategin eftersom den medger minst “smärta idag” – en vanlig tendens inom IT. Att välja Windows 7 innebär en ackumulering av teknisk skuld.

De företag som är villiga att verkligen omfamna Microsofts ekosystem kommer att se till att gå över till Windows 8 och 8.1 för att få de senaste funktionerna, den största kodmognaden och för att ha den längsta supportcykeln tillgänglig för sig. Detta är, tycker jag, mer framåtblickande och omfamnar en viss lågtröskelsmärta idag för att uppleva produktivitetsvinster i morgon. Detta är, enligt min mening, den bästa investeringsstrategin för företag som verkligen önskar hålla fast vid Microsofts ekosystem.

Utanför Microsofts värld finns emellertid nu andra alternativ öppna för oss som, realistiskt sett, inte fanns tillgängliga när Windows NT 4 släpptes. Mest uppenbart är Apples Mac OSX Mavericks. Apple vet att Microsoft är särskilt sårbart 2014 i och med att supporten för Windows XP upphör och användare fruktar förändringarna i Windows 8, och är mycket aggressivt i sin tekniska strategi, både på hårdvarusidan med lanseringen av en dramatiskt ny skrivbordsenhet – den svarta, cylinderformade Mac Pro – och med den kostnadsfria lanseringen (för dem på Apples hårdvara, förstås) av Mac OSX 10.9. De driver hårt för att få icke-Mac-användare intresserade av sin plattform och för att få befintliga användare uppdaterade och att använda de senaste funktionerna. Apple har gjort enorma inbrytningar på Windows-territorium under de senaste åren och de vet mycket väl att 2014 är deras största möjlighet att ta en ansenlig marknadsbit på en gång. Apple har gjort sin Mac-plattform till en seriös utmanare inom kontorsskrivbordsdomänen och den är värd att överväga på allvar. Allt fler företag antingen lägger till Mac i sin strategi eller går över till Mac helt och hållet.

Den andra stora aktören i rummet är förstås Linux. Det är lätt att proklamera att 2014 kommer att bli “året för Linux på skrivbordet”, vilket det förstås inte är. Linux är emellertid ett kraftfullt, moget alternativ för företagsskrivbordet, och med branschens stadiga rörelse mot webbaserade applikationer i företagsklass har de tidigare hindren mot Linux avsevärt bleknat. Linux är en stark utmanare idag om du kan få in det genom dörren. Kostnadseffektivt och enkelt att stödja är Linux akilleshäl det stora antalet förvirrande distributioner och skrivbordsalternativ. Linux kommer knappast att ta skrivbordsvärlden med storm, men de kommande fem månaderna erbjuder verkligen en av de bästa tidsperioderna för att demonstrera och pröva några Linux-alternativ för att se om de är gångbara i ditt företag. Som förberedelse för den sannolika marknadsökning som Linux kommer att känna av har de flesta av de centrala aktörerna inom Linux på skrivbordet, Suse, Ubuntu och Mint, släppt stora uppdateringar under de senaste veckorna, vilket ger dem som vill upptäcka Linux för första gången (eller för första gången på länge) något särskilt lockande att upptäcka. Mint-projektet har i synnerhet tagit tjuren vid hornen under senare år och introducerat skrivbordsmiljöerna Mate och Cinnamon, vilka är särskilt tilltalande för användare som söker en skrivbordsupplevelse i stil med Windows 7 med en framåtblickande agenda.

Även inom Linux-familjen, men definitivt sitt eget djur, är Googles ChromeOS en intressant fundering för ett företag som är intresserat av en förändring. ChromeOS är med största sannolikhet det mest nischade av skrivbordsalternativen, men ett mycket speciellt sådant. ChromeOS tar ansatsen att ett företag helt och hållet kan drivas via webbgränssnitt, där alla applikationer är skrivna för att nås på detta sätt. Och mycket riktigt närmar sig många företag denna punkt idag, men få har nått ända fram. ChromeOS kräver ett dramatiskt nytänkande kring säkerhets- och applikationsarkitekturer för ett normalt företag och kommer därför inte att få stor spridning, men för de unika företag som är kapabla att utnyttja det kan det vara ett kraftfullt och extremt kostnadseffektivt alternativ.

Naturligtvis har även en helt ny kategori av alternativ dykt upp under senare år – de mobila plattformarna. Dessa existerade när Windows XP släpptes, men de var inte redo att på något sätt ersätta befintliga skrivbordsdatorer. Men under Windows XP-eran växte de mobila plattformarna avsevärt i beräkningskraft, och de operativsystem som driver dem, huvudsakligen Apple iOS och Google Android, har kommit till och blivit de viktigaste aktörerna inom domänen för slutanvändarenheter.

iOS och Android, och i mindre utsträckning Windows Phone och Windows RT, har återuppfunnit den mobila plattformen till en central plattform för kommunikation, produktivitet och underhållning som rivaliserar med det traditionella skrivbordet. Större mobila enheter, såsom iPad, tränger på många håll undan bärbara datorer och tillhandahåller ofta, om än annorlunda, överlappande funktionalitet. Det blir allt vanligare att se en iOS- eller Android-enhet användas för icke-intensiva databehandlingstillämpningar som traditionellt tillhörde skrivbordsdatorer eller bärbara datorer. Det är svårt att föreställa sig att mobila plattformar skulle kunna vara ett företags enda databehandlingsplattform under de närmaste åren, men det är möjligt att vi kommer att se detta börja inträffa i marginella undantagsföretag under denna produktcykel.

Naturligtvis måste allt tal om skrivbordets framtid ta hänsyn till förändringar inte bara i produkter utan i arkitekturer. Marknadsföring kring VDI (Virtual Desktop Infrastructure) har drivit fram virtualiserade och centraliserade databehandlingsarkitekturer i förgrunden, tillsammans med konceptet hostade eller “moln”-skrivbordserbjudanden (inklusive Desktop as a Service). Även om den fortfarande är i sin linda kommer kategorin “betala per timme”-nyttoskrivbordsdatabehandling sannolikt att växa under de närmaste åren.

Med så många förändringar på väg finns det förstås ett annat problem som kommer att möta företag. Under de senaste två decennierna kunde i stort sett vilket företag som helst tryggt anta att nästan alla dess anställda skulle ha en Windows-dator hemma, där de skulle vänja sig vid det aktuella gränssnittet och möjligen mycket av den programvara de skulle använda i sitt dagliga arbete. Men detta har förändrats. I allt högre grad är iOS och Android de enda enheter som folk har hemma, och för dem med traditionella datorer blir det allt ovanligare att hålla Windows aktuellt, samtidigt som Mac OSX och Linux är på frammarsch. En av de centrala drivkrafterna som gör Windows kostnadseffektivt, nämligen en avsaknad av nödvändig utbildning, kan svänga från att vara till dess fördel till att aktivt verka emot det.

Den kanske största förändring som jag förutser i nästa skrivbordscykel är inte ett nytt skrivbordsval, utan en rörelse mot mer heterogena skrivbordsnätverk där många olika operativsystem, processorarkitekturer och driftsättningssätt samexisterar. Allteftersom BYOD breder ut sig och stöd för olika enhetstyper blir nödvändigt, och allteftersom användarupplevelsen förändras och affärsapplikationer flyttar till webbplattformar, kommer fördelarna med en disparat strategi enligt “välj enheten utifrån uppgiften eller användaren” att bli allt vanligare. Företag kommer att vara fria att utforska sina alternativ och välja friare utifrån sina unika behov.

Eran av inlåsning till skrivbordet är över. Vare sig det beror på marknadsmomentum eller befintlig användarupplevelse eller applikationsbegränsningar – de skäl som höll företag tätt kopplade till Windows-plattformen bleknar snabbt. Framtiden erbjuder ett landskap av valmöjligheter både i vad vi driftsätter men också i hur vi driftsätter det.