Att välja ett universitet för IT-utbildning

I tidigare artiklar har jag tagit upp frågorna kring hur man bör närma sig universitetsutbildning och hur man väljer ett utbildningsprogram, men hittills har jag inte gett någon vägledning om hur man väljer en institution att studera vid. Det ska nu rättas till.

Det finns i princip fem kategorier av universitet i USA som vi behöver beakta. Dessa typer av utbildningsinstitutioner är:

• Oackrediterade lärosäten
• Ackrediterade yrkesskolor
• Ackrediterade nätbaserade lärosäten
• Ackrediterade privata lärosäten med fysisk campus
• Offentliga lärosäten med fysisk campus

Det finns fler typer av lärosäten än dessa, men vi kan i princip föra samman alla lärosäten i en av dessa kategorier, eftersom det är de övergripande kategorier som en rekryterande chef ser lärosäten utifrån när de förekommer i en kandidats CV. Universitetsutbildning har två centrala fördelar; den första är att den vidgar tankesätten och introducerar studenterna för många ämnen genom breda allmänbildande studier. Den andra är att den ger värdefulla rader i CV:t, och för denna andra kategori behöver vi ett universitet som väcker en positiv reaktion.

Om vi alltså utgår från att vi bryr oss om att kunna ange våra examina och vår utbildning i vårt CV, behöver vi noga överväga hur våra val av utbildningsinstitution kommer att återspeglas på oss. Du kommer att lägga märke till att jag noga undvek att säga att universitet tillhandahåller färdighetsträning för att förbereda arbetstagare för de jobb de ska utföra. Detta har jag behandlat i andra artiklar; universitetssystemet är varken avsett för eller i allmänhet kapabelt att utbilda människor direkt för arbete. Det finns inget uppdrag att göra detta, ingen förväntan och liten potentiell kapacitet, särskilt när vi betraktar mycket tekniska eller snabbt föränderliga yrkesområden. IT är kanske ett av de mest extrema bland sådana områden, men denna problematik gäller över hela linjen.

Eftersom en så stor del av värdet i en examen kommer från hur den examen uppfattas av en rekryterande chef, måste vi överväga det intrycket mycket noga. Och detta ger upphov till vad jag skulle betrakta som “dödslinjen” vid val av utbildningsinstitution.

För en stor andel av de rekryterande cheferna, och för en stor del av befolkningen, betraktas endast vissa typer av universitet som giltiga. Detta är ingen värdering, bara en observation av rekryteringsverkligheten. Oavsett om utbildningens kvalitet, studiernas stränghet och liknande är värdefulla eller inte, betraktas vissa kategorier av lärosäten som ogiltiga av en så stor del av marknaden att vi i praktiken måste avskriva dem från övervägande.

Av listan jag har gett bör varje lärosäte som är oackrediterat, rent nätbaserat eller en teknik- eller yrkesskola undvikas helt. Dessa tre kategorier betraktas rutinmässigt som så starkt negativa att en kandidat i väldigt många fall sållas bort enbart på grund av denna enda faktor. Det sägs ofta att rekryterande chefer ser ett sådant lärosäte och slänger ett CV direkt utan någon ytterligare hänsyn, men i verkligheten gör i många fall ett HR-filter detta innan någon människa ens ser CV:t. Samma logik som säger att vi använder examina för att ta oss förbi HR-väktarna för att få våra CV:n framför rekryterande chefer utifrån “svartvita” filterkrav, säger oss också att vi måste undvika lärosäten som skulle anses stå på en “svart lista”.

Detta lämnar endast två kategorier av lärosäten för seriöst övervägande: privata, ackrediterade lärosäten med fysisk campus och offentliga, ackrediterade lärosäten med fysisk campus. Det måste dock noteras att bara för att ett lärosäte har fysisk campus betyder det inte att det inte också erbjuder nätbaserade eller alternativa kurser. Och det har aldrig antytts att det är nödvändigt att gå på ett lärosäte fysiskt på plats. Det avgörande är helt enkelt att lärosätet uppfattas som en giltig, traditionell utbildningsinstitution. I många fall är nätbaserade kurser det bästa alternativet, eftersom de ger större flexibilitet och bättre utnyttjande av tiden genom att man undviker tid som slösas på pendling, förflyttning mellan klassrum och liknande.

Av denna återstående kategori klarar sig offentliga lärosäten mycket bättre än privata, eftersom den lägre kostnaden för att studera sänker, ganska dramatiskt, den risk som är inbyggd i att lägga tid och pengar på utbildning: ju mindre pengar som spenderas, desto mindre risk tas. Endast i sällsynta fall är privata lärosäten bättre än offentliga, och i mycket många fall är de sämre. Risk/avkastningskalkylen för de flesta offentliga lärosäten är helt enkelt betydligt bättre i majoriteten av fallen.

Vid varje val av lärosäte spelar anseendet roll. Lärosäten med gott anseende är bäst, särskilt de som är allmänt kända. Lärosäten utan något anseende kan fungera bra, så länge de verkligen är okända och faller inom de goda kategorierna. Lärosäten kan dock få ett dåligt anseende regionalt eller globalt, och detta utgör en risk som är svår att förutsäga eller undvika. Det som i dag är ett topprankat lärosäte kan i morgon vara illa ansett, och vice versa. Stora lärosäten har fördelen att de ökar chanserna att någon i ett rekryteringsteam har gått på det lärosätet, vilket ökar den personliga samhörigheten.

Det finns inget enkelt svar på hur man väljer rätt lärosäte. Om lärosätet gynnar dig genom utbildning, anseende eller umgänge (med människor som kommer att hjälpa dig senare i karriären) är unikt för varje kombination av person och lärosäte. Men den allmängiltiga riktlinjen att följa är att hålla sig till ackrediterade, brett välansedda lärosäten med fysisk campus, offentliga eller privata icke vinstdrivande, och att överväga kostnaden noga. Undvik nätbaserade och/eller vinstdrivande lärosäten eller varje lärosäte som saknar korrekt ackreditering.

Som en modern randanmärkning: många lärosäten, ibland till och med i övrigt goda sådana, som annonserar intensivt särskilt på TV eller radio, får ofta ett dåligt anseende enbart på grund av det medium genom vilket de försöker locka till sig studenter. Om du har sett ett lärosäte på grund av deras marknadsföringskampanj, utgå från att en rekryterande chef också har gjort det, och även om vissa goda lärosäten gör detta kanske det inte spelar någon roll.